Betongen som blev lera.

Antiken. Antiken var en tid, eller epok, som jag väldigt gärna skulle vilja uppleva själv. Jag drömmer ofta om att jag istället för att leva nu, kunde leva under antikens Rom. Jag skulle väldigt gärna villa leva i en domus, med en stor öppen basäng mitt i huset, gå till skolan och lära mig om politik och grekiska och mitt på dagen gå till en fin restaurant och äta med mina vänner. Den realism som man även kunde uppleva under antikens Rom, i form av statyer och målningar, skulle varit en väldigt fin guldkant på vardagen. 

Efter antiken så kommer, vad jag tycker, en väldigt mer dystrare tid. En tid där man går tillbaka 1000 år i utvecklingen, och man glömmer till exempel av hur man gör betong. Antikens Rom var ett välde där intellektualitet flödade och bara ökade och ökade för varje dag, men när medeltiden bryter ut, finns det vissa saker som gör så att detta stoppas. Religionen. Även om religionen har hållit samman samhällen, med hjälp av humanitär (delvis) hjälp, så har den även varit en enorm bromskloss för den utvecklingen människan kräver för att må bra. 

Medeltiden är ytterst intressant, i och med hur detta kunde hända. Från att samhället utvecklades och inspirerades från internationella influenser, så går man över till ett mer instängt scenario där korstågen skulle kunna tyckas vara den möjliga internationella influensen för den västerländska mörka tidens kulturen.