Betongen som blev lera.

Antiken. Antiken var en tid, eller epok, som jag väldigt gärna skulle vilja uppleva själv. Jag drömmer ofta om att jag istället för att leva nu, kunde leva under antikens Rom. Jag skulle väldigt gärna villa leva i en domus, med en stor öppen basäng mitt i huset, gå till skolan och lära mig om politik och grekiska och mitt på dagen gå till en fin restaurant och äta med mina vänner. Den realism som man även kunde uppleva under antikens Rom, i form av statyer och målningar, skulle varit en väldigt fin guldkant på vardagen. 

Efter antiken så kommer, vad jag tycker, en väldigt mer dystrare tid. En tid där man går tillbaka 1000 år i utvecklingen, och man glömmer till exempel av hur man gör betong. Antikens Rom var ett välde där intellektualitet flödade och bara ökade och ökade för varje dag, men när medeltiden bryter ut, finns det vissa saker som gör så att detta stoppas. Religionen. Även om religionen har hållit samman samhällen, med hjälp av humanitär (delvis) hjälp, så har den även varit en enorm bromskloss för den utvecklingen människan kräver för att må bra. 

Medeltiden är ytterst intressant, i och med hur detta kunde hända. Från att samhället utvecklades och inspirerades från internationella influenser, så går man över till ett mer instängt scenario där korstågen skulle kunna tyckas vara den möjliga internationella influensen för den västerländska mörka tidens kulturen.

The Woman In Black

The Woman In black
Kvinnan i svart, direkt översatt till svenska, handlar om Arthur Kips, som är en yngre husförsäljare, som ska sälja ett gammalt bortglömt hus/herrgård. Filmen är en drama/skräck film och jag rekommenderar inte den här för den som är lite svag för riktigt läskiga filmer. Den som har gjort handlingen heter Susan Hill, som konstigt nog också har gjort små delar av ett barnprogram. Vad som kan locka folk till att se den här filmen, är den världsberömda skådespelare Daniel Radcliffe. Som tidigare i sitt liv har spelat huvudrollen som Harry Potter i de 8 filmerna som har gjorts om honom. Den här filmen är absolut inte gjord för en yngre publik utan är absolut en vuxenfilm, då den är riktigt läskig, och du vill ibland inte ens kolla på tv:n på grund av det.

Förutom att skrämmas, så har filmen ett syfte att visa kärlek. Arthur har precis misst sin fru när hon skulle föda deras barn, som han älskar till 100. Ibland vill Arthur inget mindre än att träffa hans fru på något sätt, men det går inte eftersom de lever i två olika dimensioner, livet och döden.

Den svarta damen som hemsöker sitt tidigare hus, som nu ska säljas, hemsöker även även alla som hon har sett. Det finns en folksägen i byn att varenda person som ser henne kommer att råka ut för en hemsk upplevelse, att mista sina barn. Damen tycker att alla i byn ska få lida precis som hon har gjort efter det som hände med hennes barn, och att det inte var någon som hjälpte hon. Efter att Arthur har börjat snoka runt i huset så har fler barn på något sätt mist livet.

Jag ska inte "spoila" för mycket, men filmens syfte med kärleken mellan Arthur och hans fru, "ordnas upp" på ett sätt som filmen lyckas med riktigt bra. Handligen är riktigt, riktigt intressant och jag har riktigt svårt att se något dåligt med den här filmen. Den glömmer ingenting viktigt för att syftet och handlingen  ska fullbordas, och jag ger den här filmen en 4:a, på en skala 1-5.

Recension på Baskervilles Hund

Jag har läst boken ”Baskervilles Hund”, som är en detektivroman skriven av Sir Arthur Conan Doyle. Han har skrivit böckerna som handlar om Sherlock Holmes. Det finns många fler böcker skrivna av Conan Doyle, men han har även skrivit många små-berättelser. Det har gjorts mycket filmer om Sherlock Holmes, och han har karakteriserats av många skådespelare. Sherlock Holmes bor tillsammans med sin assistent Dr. John Watson. De bor på gatan ”Baker Street”, i London som på senare tid har byggts upp som en hyllning till Doyle’s böcker.

Baskervilles Hund, som alla andra böcker, utspelar sig i 1800-talets England, och vänder sig till en stor omfattning av åldrar. I Boken får Sherlock Holmes ett besök av en man vid namn Sir Henry Baskerville, som har kommit hem från USA för att bosätta sig i Baskerville Hall på Dartmoorheden. Han har ärvt denna egendom efter sin släkting som sägs ha blivit dödad av en ”Djävuls-hund”. Det råder en förbannelse över Baskerville släkten och historien om hunden går tillbaka i flera århundraden. Sherlock Holmes skickar sin assistent Dr. Watson för att vaka över Henry Baskerville tills han har bosatt sig riktigt, men även klura ut fallet om hunden. 

Mina personliga åsikter om boken är positiva. Jag gillar denna tid och miljö boken utspelar sig i, nämligen en dyster hede där en höstliknande årstid råder. Doyle får på många olika bra sätt med en beskrivning som gör än insjunken i det dystra och man känner att man nästan kan ta på det han beskriver. Jag tycker Doyle lyckas utmärkt på den punkten, även om det kan bli för mycket av det dystra ibland. När Dr. Watson, Henry Baskerville, och Henry’s goda vän åker från London till Byn där heden ligger känner man verkligen skillnaden mellan det iver som råder i London, och tystnaden och dunklet som de möter på Dartmoorheden. Dr. Watson tar även reda på lite om byns invånare och bekantar sig med dem. De ruvar alla på någon hemlighet och alla människor på heden verkar väldigt mystiska. 

Inte nog med att heden har en gigantisk demon-hund, så har även en fånge rymt från ett närliggande fängelse, och någonstans på den gigantiska heden finns han. Det första Dr. Watson och hans gäng ser när de kommer fram är en vakt från fängelset, med ett gevär hängande runt armen. 

Boken ger en väldig klar bild hur dystert det är i byn, men kan ibland bli lite drygt för en kräsen läsare, som mig själv. Jag tycker ändå boken klarar att hålla sig uppe till en väldigt bra bok, som betyg och får 3.5 stjärnor i en skala på 5.

Anton Holmgren